nu, när jag dricker chai på kvällen och varsamt kupar händerna runt livet

Idag har jag gått med liten kall hand i min till  stor skola, bakat 35 lussekatter, jagat hemska bananflugor i mitt kök och  lyssnat på Benjamin Francis Leftwich. Och under hela dagen har jag haft det här i mina tankar. Och hjärtat sväller över av medlidande för de som går igenom något sådant. Nu tror inte jag på någon gud men jag tänder ljus, knäpper händer och viskar tyst ändå. För jag tänker också, att om man bara samlar så många tankar som möjligt för henne, för det är det enda man kan göra…

Och så kan man hjälpa till att sprida detta:

Läs här och ta också del av texten här nedanför som författats av Fransyskanh.

"www.tobiasregistret.se startades privat till minne av Tobias, som dog i leukemi. Det är Sveriges nu ledande organisation för insamling av givare av stamceller, via benmärgsdonation.

Det tar två till fyra timmar att ge och jag tänker att det är vansinne att det först är när man är alldeles för nära det skräckinjagande man blir medveten, får informationen.

Hur svårt det är att hitta matchande givare till den som behöver.
Hur mycket som skall till för att allt ska klaffa. Hur man oftast behöver ut och leta i internationella register.
Hur liten chansen är att föräldrar matchar, nästan lika med noll; ett syskon något bättre, 25 procent; andra släktingar, lika stor chans som en okänd dvs obefintlig.
Hur det därmed oftast tar alldeles för lång tid. Det räcker inte med att finna en matchning, personen i fråga måste finnas tillgänglig. Svara på det där brevet inom kort. Fortsatt vilja.
Hur få av oss som är inskrivna och vars benmärg öht kan sökas på, jag är det exempelvis inte – än.

Fonden står dessutom till och med för ev. förlorad arbetstid. Fonden står också för ev. behov av hotellnatt.
Det finns inga risker, det finns bara möjlighet att konkret göra något. Vi borde absolut alla göra detta något."