Januari och februari var en enda lång väntan. På tvillingarna. På det nya livet. Spänning och förväntan. Skräckblandad förtjusning. Många tankar om hur det skulle bli. Och många tankar kring renoveringen som vi påbörjade här hemma. Jag var stor och otymplig men sprang upp och ner och hit och dit med svullna fötter, och vi bodde flera veckor hemma hos mina föräldrar när vi strukturerade om huset så att alla skulle få plats. Rummet där jag hade mitt älskade hemmakontor blev mitt och Fredriks nya älskade sovrum, vårt gamla sovrum blev barnrum, vi rev ner och gjorde en ny större garderob, passade på att lägga in nytt golv och uppdatera köket.
Åh vad det tog på krafterna men åh vad roligt det var samtidigt. Skönt att få måla om och uppdatera hela hemmet, som en kickstart på allt det nya som skulle bli. Jag inspirerades på Pinterest, framförallt hos Johanna här och Sanna här. Det blev genomgående gråoljade trägolv i hela nedre delen av huset, förutom i bakre hallen som blev rutigt i svart och vitt. Tänkte först lägga in det här fina kaklet men ångrade mig i sista sekund och valde istället att gå på min kompis Toras mer klassiska linje med tvisten att lägga plattorna diagonalt. Glad för det. Hon hade rätt. Hon brukar ha det. Bästa Tora.
En helg åkte jag och min bästa Elin upp till Stockholm med Ella och Filli för att mysa tillsammans i storstaden. Lina, Linda och Mia var också uppe och vi hade lite möten på fredagen, med bland annat SOS Barnbyar och vårt nya presskontor för Lite Kalabalik.
Och så blev det mars.
