En berättelse Del I – Verkligheten knackar på

Halli hallå alla Lovely individer!
Mitt namn är Elin, en passionerad och envis Scorpion som kommer till att gästblogga här på Lovely Life under de nästkommande  fyra veckorna. Jag har precis snubblat in i livet som 30 åring och i samband med det faceplantade jag rakt in i den största, läskigaste och häftigaste förändringen i mitt liv, vaknade upp och var helt plötsligt bosatt i ett land på andra sidan av Europa, som jag aldrig ens hade besökt förut.

Eh, okej?
Låt oss backa bandet, cirka ett år tillbaka…

Jag bodde i min mysiga delvis nyrenoverade 30 tals lägenhet i Malmö tillsammans med min livskamrat, hunden Ella och mina två undulater, Coco och Piccolo, med 10 minuters promenad till havet och 15 minuters promenad till mitt underbara arbete. Jag jobbade som säljledare för en av, enligt mig, Sveriges finaste och mest inspirerande butiker inom inredning och hållbarhet, Norrgavel. Var dag kände jag mig så otroligt inspirerad i min arbetsmiljö bestående av alla dessa unika samt klassiska hantverk, magiska textilier och konstverk, för att inte glömma den underbara doften av äggoljetempera i kombination med nybryggt kaffe. Och mina kollegor, åh mina älskade kollegor!

Jag hade nyligen gått klart Sköna Hems inredningskurser och därefter lyckats resa ner till Spanien för att äntligen besöka min åh så saknade syster som jag inte hade fått träffa på över ett år pga, ja ni vet vad… Jag kommer ihåg att jag satt uppe på takterassen till huset som vi hade hyrt en bit utanför Fuengirola och sög åt mig den magiska energin från fullmånen som smyckades ut extra av en klar, glittrande stjärnhimmel och kände att jag äntligen hade skapat mig en trygg, stabil och inspirerande tillvaro för mig själv i livet. Jag var stolt och tacksam över allt jag hade lyckats uppnå tills dess. Men ändå var det någonting som inte riktigt stämde. Strax därefter började jag bli sjuk, mitt immunförsvar började svikta, jag tappade mängder av mitt hår, rasade i vikt, min hy fick märkliga utslag tillsammans med konstiga kramper i kroppen och bränningar i mina händer. En dag vaknade jag upp och såg att halva mitt ansikte hade svullnat upp till den grad att jag knappt kunde se något på mitt ena öga och jag såg typ ut som Quasimodo i Ringaren i Notre Dame. 

Mina kära kollegor började bli oroliga och uppmanade mig till att jag åtminstone borde kontakta vårdcentralen. Jag visste själv att något uppenbarligen var på tok, men då jag är stolt som en tupp och kände att saker och ting äntligen hade blivit så bra för mig i kombination med att jag alltid har haft arbetskraft som en oxe och inte vill belasta min omgivning, så ville jag inte lyssna på de tydliga tecken jag fick från min kropp och tuffade vidare. Vilket aldrig blir bra. En helt vanlig arbetsdag stod jag inne på lagret och organiserade. Jag kommer ihåg att min ena kollega höll fram en av Annica Gjerstads vackra keramik koppar följt av en fråga som jag svarade på. Problemet var bara att jag svarade på ett “språk” som inte ens existerar och att jag hann tänka, “Shit, det här är inte bra!”, sen blev det svart…