Som ni säkert har listat ut och fått en antydan om hitintills så är jag en spirituell liten själ och har genom åren dedikerat mig till allt ifrån tarotkort, då jag bland annat gjort läsningar för andra, till att jobba med kristallers energier, följer månens cykel och låter mig vägledas av vår moder natur och universums lagar. Vilket även resulterade till att jag bland annat startade en podd om spiritualitet under pandemin. Några 100 år bakåt i tiden hade jag garanterat bränts på bål, haha.
Det var under en Nymåne på våren då jag deltog i en nymåne ceremoni hos de fantastiska kvinnorna som driver butiken Magiska Stenar i Malmö som jag fick ett samtal från min far som ringde för att fråga hur jag mådde och om jag skulle vilja åka med och se Lady Gaga i Stockholm under sommaren. Vi hade inte pratat på ett tag och som för de flesta andra så hade jag inte heller berättat för honom om mitt tillstånd, vilket jag gjorde då. Min far bor kvar i mitt barndomshem ute i Ängelholms skogar och jag kände att det var dags för ett miljöombyte och att naturen kallade på mig. Dagen efter så hade jag packat en väska och satt på tåget tillsammans med mina djur, vilket visade sig vara precis det jag behövde, naturen, tystnaden och familjens kärlek.
Plötsligt var sommaren kommen och tillsammans med min läkning så började tankarna kring hur jag faktiskt vill leva mitt liv att snurra. Jag är i den åldern då majoriteten av nära och kära redan hade flyttat utomlands och startat ett nytt liv, andra började kläcka ut den ena ungen efter den andra (jag är världens lyckligaste och stoltaste själs auntie), hade stora renoveringsprojekt med sina respektive och även om man var bjuden och fick komma med då och då, så blir det ändå något typ av utanförskap. Man kommer inte riktigt med i alla par och familjetillställningar, vilket ändå är rimligt och förståeligt och det handlar absolut inte om att man är mindre omtyckt eller något som helst i den stilen, man är bara i olika skeden i livet, och det är okej. Jag hade bara någon enstaka månad kvar tills jag skulle fylla 30 och insåg att jag hade uppnått alla de milstolpar som jag hade satt upp för mig själv på min ‘Att uppnå innan 30 lista’, alla förutom två.
– Att flytta utomlands
-Att finna kärleken
Hur mycket jag än älskade mitt jobb och såg fram emot att komma tillbaka med ny energi så sa min magkänsla och en inre röst till mig att jag fått denna chans att läka för att får kraft och mod till att göra en stor omställning i mitt liv och inte gå tillbaka till det gamla, hur tryggt och bra det än var. Att det var min tur nu, och oavsett hur läskigt och skrämmande det kändes så var dags att följa mitt hjärtas sanna kall, och på så sätt våga ta en risk.
Utan någon vidare plan eller någon som helst aning om vad i helsike jag höll på med så ringde jag en dag upp min chef och sa, att det nog för allas skull, var bäst att jag säger upp mig. Det var ett av de svåraste besluten jag någonsin tagit i mitt liv. Speciellt när mina fantastiska kollegor uttryckte hur mycket de saknade mig och hur ledsna de var att jag inte skulle komma tillbaka, samtidigt som de sa hur otroligt stolta de var över mig och att jag har tagit helt rätt beslut för mig själv i livet och hur mycket de trodde på mig oavsett vad jag tar mig ann härnäst. Nämen åh, känner hur jag blir känslosam och tårarna vattnar sig i skrivande stund…
