Ibland är livet så svårt att hinna med. Ibland behöver man trycka på paus, fly och bara just vara i livet. Det gjorde jag.
När min bil krockade med en pappa på dagis bil sa min hjärna tack och hej och nu blev det lite för mycket. Det tog ett tag innan mina trötta hjärnceller kopplade och hann fram till mitt medvetande dock. När väl kopplingen kom och vi var i väg på semestern bestämde jag att nu tar vi det lugnt. Du måste ingenting på ett tag. Bara det du vill. Vara med familjen, krama barnen och åka skidor.
Nu har jag gjort det ett litet tag och jag är tillbaka. På söndagen kom vårens första värme. Jack lärde sig att cykla på sin nya cykel och livet gick vidare. Här och nu.
Skridskor på sjön Runn.
Detta inlägg har 2 kommentarer
Kramar till dig, ta hand om dig.
Bra Mia! Stanna upp och känn efter, så ska man leva. Lyssna på sig själv.
Stor kram!