Min fina vän Malin skrev i går om drömmar. Drömmar kan vara långsiktiga, där långt framme i framtiden, lite som den Malin beskrev eller något som finns inom en närhet, man kan nästan nå dem men vet inte riktigt hur och när.
Jag drömmer om att se Piccaso igen och känna den där inspirationen att måla som jag kände en gång i tiden.
Denna planschen köpte min pappa till mig första gången jag var på en Picasso utställning. Året var 1979, jag var liten, 8 år, men jag visste efter detta att det var färg och form jag ville hålla på med. Nu hänger den i mitt kök.
Jag vill ha en snabb liten bil som jag kan spela hög musik i.
Jag vill starta ett företag med en kär vän och förverkliga en idé. Som dessa coola canadensiska kvinnor gjort. Claudia Dey och Heidi Sopinka, har Horses Atelier tillsammans. foto Bootspine
Jag vill känna solen mot min hud.
Jag vill springa skrattande i ett sommaregn.
Fast det är också ganska skönt att leva i detta nu. Som i går när jag lunchade med min fina födelsedagsvän Sofia.
Peace
Detta inlägg har en kommentar
Underbart!!! Ja, drömmarna dom är viktiga dom….