Jag har vuxit upp i skogen. Och har alltid en längtan dit. Nu bor jag vid havet. En bit från skogen. Mitt lyxproblem är lite att jag saknar att ha skogen alldeles bredvid mig. I går körde vi dit. Jag, barnen, en annan mammasjäl och ännu fler barn. Och även om det var kallt, grått och geggigt så fanns det känslan av att något höll på att hända där under alla löv och kvistar. Så mycket spännande som händer utan att vi ser. För nu vaknar den sakta från sin vintervila. Skogen.
Så mycket spår och spännande som man kan hitta. Här har tydligen(vi skickade en bild till min pappa Skogsmullen) en Fläckig askbastborre ätit sig fram och lämnat ett spår åt oss att fundera över. Jag funderar över om man skulle kunna använda det till att göra ett schablontryck…. Någon som vet?
Lovar mig själv och barnen att vi ska åka ofta till skogen och andas och leka.
Love
