I helgen när värmen bestämde sig för att det var dax att ta på sig pyjamasen, åkte vi ut till torpet. Fortfarande så mycket att fixa. Något som vi är medvetna om att det bara är att släppa. Vi gör lite i taget. En hel lada fylld av skräp, brädor och oanade skatter står där och väntar. Fantastiskt vad mycket brädor Henry, som vi köpte av, har sparat. Man ser att det var en annan tid när han började att spara på allt. Som kan vara bra att ha. En bräda kan man laga panelen med, en dörr kan bli något annat, motorolja från 1973 kan….ja…vara bra att ha. Vi kämpar för att inte bli likadana och spara allt…
Men det är faktiskt bra att spara. Vår vackra lilla kamin har min far sparat många år. (Han är en sparare av rang…) Den var rostig och trött. Min man gav den nytt liv med en stålborste, spissvärta och tålamod. Korgen är en av många som jag grävt fram ur vår lada. Veden den kommer också från vår outtömliga lada. Ved, mer eller mindre upphuggen, berättar en historia om alla träd som bott runt omkring vårt hus. Som nu fått nya avkomlingar och blivit stora träd, som vi ska hugga ner någon dag.
Denna helgen fixade jag till den fina lilla fotogenlampan som jag hittade i skafferiet. Den passar perfekt här. Ljusstaken den köpte jag på ett annat spararställe, en loppis.
Den vackra stolen köpte min man på Butik Gul i somras. Det är inte ofta han också vill köpa något på loppis. Han har lite svårt för det där med att spara. Men tycker inte om att slösa. Men den här stolen. Den ville han ha att sitta i när han fixar med brasan, funderar på livet, snusar lite och tittar lite på elden där inne i hans kamin. Soffan köpte vi på Baskemölla Loppis i somras.
Alla de där brädorna som en gång sparats i vår lada. De kommer alltså från ett träd i närheten. Och en gång för länge sedan sågades de till golvplankor och hamnade i vårt torp för att nötas och mjukas upp.
Så, ja, det där med att spara kanske inte är helt fel.
Love
Här kan du läsa mer om det där med att spara och se hur det såg ut för någon månad sedan.