Så kom den då

Första snön. Alltid lika magiskt. Fast det är vått, kallt och blåser så är det fint. I alla fall när den virvlar i luften. Barnen tycker alltid att snön är fin. Helt plötsligt vill ingen vara inomhus. Överdragsbrallor blev just idag så himla bra att ha. Snöbollarna ska in i bilen och sen in i frysen, vi måste spara dem! Kolla själv hur fina de är!
Och sen vid middagen önskar de bara en sak:

Imorgon kan vi åka pulka till dagis!
Njaaa, säger jag.
Men vi kan åka den med ratt! Den som styr!
Alltså det kanske…
Jaaa! Snowracern! Den tar vi! Vi kan sitta allihopa på den! Jag styr först, sen styr du!
Det är inte alldeles säkert att det kommer att finnas så mycket snö att ni…
Kolla, kolla där mot lyktan! Det snöar massor mamma, det är snöstorm!

Och innan rullgardinen dras ner:
Mamma, har du tagit fram snowracern? Och om du inte hittar den tar vi pulkan. Det är väl snö imorgon, mamma??

Om vi önskar tillräckligt mycket så kanske det ser ut som på bilden i morgon bitti. Detta var dock inte första snön. Men den andra.

Uppdatering: Jovars, lite vitt och frostigt var det allt när barnen rusade till fönsterna imorse. YES! Vi kan åka! Att det inte gick fick jag försöka intyga hundra gånger. Då satte nästa akuta tjat in. JULEN! Nu måste det ju vara jul väldigt snart? När är det julafton? Hur många dagar är det kvar??? Och hur vad det nu med renarna…flyger de eller inte?