I love stolar. Man kan ju tro att man är förtjust i alla typer av möbler när man gillar inredning. Men så är det verkligen inte för mig. Jag avskyr till exempel soffor, men det är ju en helt annan historia.
Jag har många önskestolar.Sådana som man kommer få längta efter många år till. Förmodligen för alltid. Men som man blir väldigt glad om man någon gång får möjligheten att köpa. En av våra absoluta önskestolar var den ovan, Y-stolen från 1949 formgiven av Hans J.Wegner. Och jag är väldigt glad för de stolarna. Jag tycker fortfarande att den stolen är en av de absolut vackraste. Formen är som ett konstverk i sig. Våra är i såpad lönn och vi har dem i matrummet.
Våra köksstolar är Carl Malmstens Lilla Åland från 1942. Jag gillar dem för den klassiska formen, att de både känns lite lantliga men ändå moderna. Och de står verkligen pall, år efter år, i en fyrabarnsfamilj där det spills och kletas för jämnan. Jag gillar också tyngden på dem, man har liksom aldrig behövt oroa sig för stjälpta stolar och fallande bebisar. De tål att klättras på.
Ikeas barnstolar är fina ihop med Lilla Åland.
Och så var det alla dessa loppisfynd som jag inte kan motstå. Den här stolen köpte jag faktiskt till min man häromdagen, jag visste att han skulle gilla formen. Jättebillig var den. Det står Gemla under den men annars är det nog bara en fin stol i största allmänhet.
Skolstolen i Viggos rum hade jag som liten. Jag och min syster hade likadana till varsin skolbänk med grönt lock. Det står att den kommer från Ystad och den är säkert från 60-talet. Jag gillar de röda stålbenen.
Livs skrivbordsstol är också ett billigt loppisfynd. Små stolar blir jag alltid lite kär i. Det räcker liksom med att de ska vara modell mindre för att jag ska falla. Den här stolen gillar jag så mycket för att formen är så schysst och att tyget är så supermossigt(det har liksom vävd struktur) så att det blir sött.
Det här var mitt bidrag till Fabriken. Gå in och kika på fler stolar.
