I helgen var jag på Yasuragi Hasseludden med min mamma och mina systrar. Förra gången var på min möhippa för elva sedan. Jättelänge sedan med andra ord. Det är fint där och skönt. Framför allt så hinner man prata med varandra. Det är nästan det jag saknar mest i den hektiska vardagen. Att man aldrig hinner prata färdigt, att alla alltid är på språng. Att det är tusen saker på schemat, tider att passa och barnstoj för jämnan.
Det är snyggt därute. Snyggare än vad jag minns. Naturen känns närvarande inomhus och de enorma fönsterna med skogen och vattnet utanför är sagolika. De varma källorna utomhus fanns inte när jag var där sist men där är ljuvligt att sitta.
Jag kan absolut rekommendera att anmäla sig till Sushiskolan. Inte för att jag tror att jag numera ska göra mina egna sushi utan för att det var intressant. Och gott. Många sushi fick man att äta, en hel måltid faktiskt. Så det kan vara bra att tänka på så man inte ska äta middag minuten efter.
Teppanyakimiddagen var såå god. Med en egen kock vid bordet som tillagar rätt efter rätt så kan det ju inte kännas annat än lyxigt. Jag åt fiskrätter med bland annat tonfisk och havsaborre. Och vitlök som varit marinerad i två och ett halvt år! Jisses, så gott.
Varför gör man inte sådant här lite oftare kan man ju fundera över…
