Ända sedan Liv föddes för snart åtta år sedan brukar jag tänka. Våren kommer sådär runt 12:de mars. För 2003 var det den allra första riktiga vårdagen och solen gassade. Och när vi vågade oss ut med vagnen (vilket i och för sig var ett par veckor senare) så droppade det från taken. Och för varje dag som gick så försvann vintern mer och mer.
Fast i år har jag gått och inbillat mig att våren redan varit här, flera gånger faktiskt. Nästan direkt efter nyår. Jag har surat över bakslag som minusgrader och ännu mer snö. Jag har städat undan vinterkläder för att morgonen efter få ta fram dem igen. Jag har till och med övervägt att ta bort innerfönsterna på verandan. För att inte tala om allt mitt bloggsnack om tulpaner, blommiga kjolar, nya sneakers och gröna bollfranssjalar. Så slog det mig idag när jag städade fram min gamla kalender från KlevelandOrd att februari är ingen vårmånad. Egentligen. Det är fortfarande vantar och halsduk. Det är absolut skridskoåkning. Det är definitivt utflykt med varm choklad och korvgrillning. Så det är väl bara att gilla läget. Jag lägger ner vårfeelingen ett tag tills det är mer på riktigt. Och att tiden rusar fram det vet vi ju alla. Så passa på. Man vet aldrig när det blir vinter nästa gång.
Söndagsbilder på Fabriken.