Inte för att jag trodde att ett tapetbyte skulle göra mig sentimental. Men imorse drabbades jag av värsta ångern. Ringde min far som skulle komma hit och tapetsera Livs rum. Jag har ångrat mig. Eller jag har inte direkt ångrat mig men jag måste fundera. Fast det var försent, tapeterna var redan förberedda. Jaha sa jag och lade på. Liv själv undrade mest vad jag sysslade med, det är ju ändå hennes rum. Och vi hade ju bestämt oss. Äntligen.
Men de där fina husen som jag förälskade mig i 2003
(åtta år sedan…jag vet, kom igen!) precis innan Liv kom till världen. De har ju hängt med liksom. Från västra Söder till östra Söder, från Stockholm till Katrineholm. Gulp och sniff. Men så är det. Ny tapetera i barnens rum för nästa vecka ryker nästa husvägg, i Viggos rum. För denna fining. Den med båtar.
Söndagsbilder på Fabriken idag.