Känslan av att faktiskt känna någon fast man aldrig någonsin har setts tidigare är fin. Väldans skön på något vis. Liksom hejhej och sen kan man inte sluta prata. Det gillar jag. Massor. Och precis så har det varit den här veckan. En hel rad av nya fina människor har dykt upp. Liksom från ingenstans. Saknar dem lite just nu. Det blev ju så tyst.
Och hur fin kan en liten ask vara egentligen. En gammal ask med textilkritor från färgaffärens källare. Snyggoask helt enkelt. Och så pös det ut alldeles vitt kritdamm när man tog i den. Då blev den ännu finare.
