Här bloggas det minsann inte så att det står härliga till. När det går så här långt mellan inläggen är det ju nästan så att man drabbas av prestationsångest. Ska man nu ändå blogga får det liksom till att vara rejält. Men nu struntar jag i det. Så ni åtminstone vet att jag lever. För det gör jag, i allra högst grad. Jag lever en sommar i vårt matrum som blivit arbetsrum. Som i och för sig är en alldeles perfekt lösning. För att ha ett rum som man bara äter middag i känns otroligt lyxigt. Men mest för att jag och min man tokjobbar samtidigt som vi försöker ha sommarlov med fyra ungar. Så nu sitter vi liksom mitt i sommarlovslivet, ett par meter från trädgården och poolen bakom ryggen. Vi lyckas inte vara jätteeffektiva och supersnabba men ändå. Det närmar sig för nätbutik, sakta men säkert.
Och jag har säkerligen hasplat ur mig vid något svagt ögonblick (eller ett starkt sådant) att nätbutiken öppnar alldeles mitt i sommaren. Typ nu. Men det gör den alltså inte. Inte än men vi jobbar på.
