Stugan i skogen. Där allt är så stilla så det nästan är lite märkligt. Nästan lite uppnosigt stilla för en stressad mamma med sjuttio to-do-listor i väskan utifall andan skulle falla på. Men det gör den inte. Det är som om stillheten håller en i fast grepp från att ens närma sig de där listorna. Internet kan man glömma och ringa kan man bara göra från en plats mitt på gräsmattan. Om man har tur. Innan mobiltelefonerna kunde man inte nå någon alls eller än mindre bli nådd. På den tiden fanns det inte ens någon el, bara fotogenlampor. Det finns förresten inget vackrare sken än just skenet från fotogenlampor. Nu finns det lite solenergi men bara så det räcker till några småsaker som gör livet lite mer modernt. Som ett kylskåp istället för jordkällaren som har blivit lite ringrostig med tiden.
Men annars är det liksom fullt med eftertänksamhet där ute. Man får inte spola vatten som en galning för det finns inte obegränsat i brunnen. Eller som när vi var små och tittade på Sommarmorgon på en gul liten tjocktv som drevs med ett bilbatteri, som tog slut så snabbt så man fick liksom lyxtitta.
När jag var liten var den mormors och morfars. Nu är den min mammas och pappas. Stugan i skogen.
Fortsättning följer..
