Att blogga är ju en pepp utan dess like. Jag har aldrig varit men om maken till rara männniskor. Så när allt kom omkring så blev det ju inte så läskigt som jag befarade. Er förtjänst, tack! Och frågorna. Snälla de med och kul som bara den. Hinner inte svara nu men jag tar några vartefter.
Förövrigt funderar jag över hur jag ska sno tillbaka tavlan på bilden… Den har fått susa tillbaka till mitt föräldrarhem. Typiskt nog för jag gillar den. Fast jag hade den bara på ett litet förnämligt lån. Min pappa målade den på sextiotalet när han var sisådär tjugo. Han säger att tavlan är väldigt djup. Så jag känner nog att vi får gå till botten med vad alla dessa krumelurer betyder.
Ha en fin helg!
