För tio år sedan satt jag på tunnelbanan och K ringde. Jag hade precis passerat Hötorget. Han sa att ett flygplan hade kört in i World Trade Center. Precis sekunden efter tog batteriet i min telefon slut. Jag var på väg till en av mina vänner som bodde långt söder om stan. Jag satt där på tunnelbanan och tyckte det var märkligt att den gick som vanligt för mina tankar var kvar i Stockholm och alldeles i närheten av Hötorget. För det var vad jag trodde, en väldigt olycklig flygolycka vid WTC. Fast i Stockholm.
Det var först en timme senare, framför en tv-apparat jag förstod vad som hänt. Eller försökte förstå. Och det enda jag minns var att vi satt där, min kompis och jag, och stirrade på samma bilder gång på gång. Det var en av de otäckaste dagarna.
