28 april 2011
24 april 2011
23 april 2009
UnderbaraClara drömde om sommaren häromdagen och tyckte att det nästan kändes som science fiction. Och jag kan bara hålla med. Det är allt nästan lite åt det magiska hållet att det alltid kommer en sommar. Och en vår. Hur dyster och lång och i grådassigaste laget vintern än har varit.
Förra året längtade jag nästan ihjäl mig efter våren. Jag köpte blommiga kjolar och nya sneakers redan i januari och tapetserade om med fåglar i affären fast jag visste att jag skulle stänga. Allt för att snabba på det hela. Och det hjälpte visst. För herre jisses så härligt det var redan i slutet på april. En månad kvar alltså. Tills körsbärsträden gör världen rosa. En alldeles rosa, fluffig låtsatsvärld fast på riktigt. Det slår banne mig science fiction med hästlängder.
Å andra sidan. När K och jag gifte oss 15 maj 1999 så snöade det och inte en endaste liten knopp hade slagit ut och inte ett blad var grönt. Men äsch, det var då det.
