Våra barn är väldigt show-benägna. Och här snackar vi inget kort, uppsluppet och oigenomtänkt som är överstökat på fem minuter. Om det vore så väl kan man nästan tycka ibland. Men nää, det är allvarsamt och innerligt och man drar snarare accociationer till en konstskola i djupaste laget istället för någon gladlynt variant.
Och man kan verkligen inte klandra dem för att inte gå in för det. Här ser ni lördagens repetioner på skiss. Resultatet blev en sång och danstolkning vid namn Nolvac (?) av nästintill hela senaste Laleh-skivan. Vilken är ganska lång… Och det är då man önskar lite mer åt 5 minuters-shower.
Och påtal om djupet. Vitsminkade ansikten med namnen i svart, rätt på sådär. Och tuperat hår med extra vit färg. Och så lite bistra miner på det. För att förstärka allvaret. Det är ju ingen lek liksom. Det är ju föreställning Nolvac och det är på riktigt.
_________________________________________________________________________________
Our children are very happy to have shows. And here we are talking about nothing short, joyful and thought-out which is over in five minutes. If it were so well you can almost feel sometimes. But noo, it is serious and from the hearts and you draw accociations rather to an art school in the deepest meaning instead to a cheerful variant.
And you really can not blame them for not going into it. Here are Saturday’s repetitions as a blueprint. The result was a song and dance interpretation by the name Nolvac (?) of practically the whole recent Laleh record. Which is quite long … And that’s when you more wish for something of 5-minute shows.
And speaking about depth. White painted faces with their names in black, right on like that. And teased hair with extra white. And some grim expressions added to it. In order to enhance the seriousness. It’s not like a game. It’s the performance Nolvac and it’s for real.