Det handlar om fortsättningen till inbjudan som jag visade häromdagen. Vad vi gjorde innan vi stoppade alltsammans i en liten påse med knutet band. Den kan ni få se en annan dag förresten.
Silkespapper skulle runt det hela. Då det begavs sig använde vi puderfärgat men nu får ni se en variant av prickigt creme. Så två ark vanilj och ett prickigt viks på mitten och sen runt som på bilden. Håll det prickiga som ytterark på bägge sidor så det är prickigt vart man än ser. Om man har enfärgat kan man ha färre ark för det transparenta blir fint så. Men är silket mönsrat blir det rörigt.
Och nu kan man ju tro att jag slänger mig med en vacker ask, tung av pärlor, bara för syns skull.
Men det gör jag inte. För det är mitt viktrick i alla lägen. Vid släta paket och all möjlig wrapping. Som en extra hand.
Och nu tänkte jag såhär. När jag ändå håller på och viker såhär i efterhand så kan jag ju göra lite olika stilar på inslagning av inbjudan. För till saken hör ju att det behövs ju inte så hemskt mycket för annan känsla. Så vid en flottare baluns kan man ta ett jättebrett sidenband med matta sidan neråt. Och så ett silkessnöre på det.
Eller ett vackert band. Vilket som. Kort och gott.
Eller en knop av en skinn.
Men vi gjorde såhär. Fast på pudersilke då.
Ribbat bomullsband plus säkerhetsnål. Hittar du gamla ålderdomliga säkerhetsnålar blir det extra fint. Japp, så var det med den saken.
