Ibland när jag jobbar som mest glömmer jag lätt hur viktiga de där stunderna är. Fast alla säger och påminner så glömmer jag. Men en dag med en dotter i släptåg på möten med människor jag tycker om är svårslaget. Svårslagen lisa för själen.
Alla som läser min blogg vet ju vid det är laget att jag saknar min förra hemstad. Därför gör en dag i stan mer för mig än man kanske anar. Finfika på en vacker innergård i Gamla stan, lunch vid Mariatorget med de som vi förut träffade nästan alla dagar, korta möten med nya snälla bekantskaper. Och bara de där promenaderna genom stan med Liv. Bland massor av människor. Lyx för den där själen. Och för att kraft att ta tag i de sista dagarna innan semester. Och jag har räknat ut att om jag jobbar som en galning nu så borde det bli på onsdag. Fast jag kommer att semesterblogga. Man kan ju inte göra annat om man nu ändå ska befinna sig i Paris. Och kanske instagramma lite också. Det var ju en ganska så kul sak det där, när allt kommer omkring. Jag har väl inte riktigt kommmit underfund med vad jag ska ha det till, men tids nog så gör jag nog det. Det brukar man ju.
Och påtal om fina fredagen så fick vi en vän med oss på tåget hem. Hon och Nomi gillar samma. Märkte de under filtarna i sommarkvällen.