Jag tänker att våren 2013 blir tiden då jag sakta men väldigt säkert tar mig tillbaka till ordning och reda och frid och fröjd. På alla plan. Jag vet att det inte kommer hända på momangen men någonstans har jag ett mål. Ingen särskilt utsatt tid och så (det funkar aldrig på mig), men i skrivande stund låter det bra med sommaren 2013. Japp, så får det bli. Nu tänker jag inte räkna upp vad det gäller, för det är liksom allt. Så det är bara att börja beta av. Från det väldigt lilla: rensa barnens garderober sedan tre år tillbaka – halvcheck på den, har i alla fall börjat. Till det enormt stora: en anställd i mitt företag – det är ju supercheck på den.
En annan sak är middagsmaten… Det har varit det senaste halvårets gissel och smärre utbrott. Men kom igen, tänker säkert de flesta nu. Planering. Ja, jag vet. Såklart, vet jag. Men det har ändå inte spelat någon roll, planeringen har blåst bort med vinden samtidigt som det stora stesspöket har suttit på min axel. De flesta utbrotten har kommit efter det att jag två minuter innan klockan sex kånkat in paket på Posten, så långt allt väl. Men det är sen, en minut senare som insikten kommit krypande. Middagen! Det blev en middag, idag igen. Hoppsan, så rysligt oplanerat. Och det är då jag ska fara till affären med hela inspirationssinnet som raderat och shoppa middag. För att sedan i värsta fall hinna hämta vid någon barnaktivitet innan vi väl kommer hem och jag ska sätta igång. Ni fattar. Inte bra. Till och med jättedåligt. Och jag som i själva verket tycker middagen är bland det viktigare i vardagsvärlden.
Min man är briljant i köket, när han är hemma är allt frid och en ljuvlig fröjd. Middagen är smaskens och allt går som smort. Men det är alla de andra dagarna. Och det var därför jag bara bestämde, från en sekund till en annan. Vi tar och testar lite Linas Matkasse. På den vägen är det. Och plötsligt så klarnade en ganska stor bit på den väldigt mulna stresshimlen. Hem till dörren kommer fem stycken middagar varannan vecka, så lyxigt så man svimmar lite smått. Enkla recept, inga världsomvälvande men smart, genomtänkt och nyttigt. Bra råvaror, inte allt eko (egentligen enda nackdelen) men hälften. Nu är middagarna bara för 4 personer och vi är ju 6. Men en annan historia är att jag redan i januari lovade mig själv att äta mer raw-food-aktigt. Jag kan inte påstå att jag följt det strikt men i och med att jag inte äter kött sedan 20 år tillbaka så har vi ändå lite mixade middagar, eftersom det är bara jag i familjen som äter så varje dag. Så den här kassen är främst till barnen (vi valde dessutom barnkassen) sen blir det nästan alltid en portion över trots att mina barn äter väldigt mycket. Och sen kan man lägga till, ändra och dona (det är vi rätt vana vid i och med vegogrejen) men det blir ändå tusen gånger enklare allting. Lite dyrare säkert, å andra sidan är aldrig oplanerad sista-minuten-shopping speciellt ekonomiskt.
Nu ska vi inte alltid ha det på detta vis. Men jag måste medge att det är fantastiskt härligt. Och faktiskt inspirerande trots att det kan tyckas vara tvärtom när man får allt serverat. Men med en dos lugn i bagaget så kommer ju inspirationen sakta med säkert krypande. Och det känns som jag är på god väg tillbaka till ruta ett fast på ett bra sätt, där allt började. Som lite piffade dukningar och den allra bästa vardagslyxen i form av sköna middagar. Och med det inte värsta flådiga piffet alls, men kanske lingonsylten i små kaffekoppar på var tallrik eller en liten extra vid sidan om med mandel eller annat. Och rota runt bland porslinet och ha duk ibland och snart så kan man plocka in blommor från trädgården. Och framför allt piff i världen, det är lugn och väldigt mycket ro.
