Precis ny på blogghimlen är Scandimood – reflections on Scandinavian style. Här kommer Cia Wedin (designjournalist) och Michael
Asplund (producent för Asplund Collection) dela med sig av de egna kreativa samtalen dem emellan. Då båda har
stenkoll på inredning, färg, form och allt däremellan kan jag bara tänka mig vilket
intressant innehåll det kan förväntas. Som en kulturtidskrift i bloggformat
med blandande texter och bilder. De delar frikostigt av sig av länkar så man kan läsa vidare i evighet av det som intresserar. Scandimood kommer att publiceras såsom en ny upplaga varannan vecka. Premiärnumret finns ute nu, här!
Asplund (producent för Asplund Collection) dela med sig av de egna kreativa samtalen dem emellan. Då båda har
stenkoll på inredning, färg, form och allt däremellan kan jag bara tänka mig vilket
intressant innehåll det kan förväntas. Som en kulturtidskrift i bloggformat
med blandande texter och bilder. De delar frikostigt av sig av länkar så man kan läsa vidare i evighet av det som intresserar. Scandimood kommer att publiceras såsom en ny upplaga varannan vecka. Premiärnumret finns ute nu, här!
En liten text om Jonas Lindholms askar finns med i premiärnumret och
där ligger min bild från affären. De här askarna, de är så otroligt vackra. Varje gång jag packar ner en sådan och skickar till någon lyckost, så slår det mig. Och faktiskt varje morgon när jag tar mina örhängen som ligger i en rosa just nu. Det är något vardagslyxigt över dem som är svårslaget. I allt från färgen, ljudet när man tar av locket och den lena ytan. Som ett snäckskal eller en sten. Som har värmts i solen på strand i fjärran. Nåväl, nu är det ju i och för sig bara på mitt simpla fönsterbräde. Men ändå. Vackrast.
där ligger min bild från affären. De här askarna, de är så otroligt vackra. Varje gång jag packar ner en sådan och skickar till någon lyckost, så slår det mig. Och faktiskt varje morgon när jag tar mina örhängen som ligger i en rosa just nu. Det är något vardagslyxigt över dem som är svårslaget. I allt från färgen, ljudet när man tar av locket och den lena ytan. Som ett snäckskal eller en sten. Som har värmts i solen på strand i fjärran. Nåväl, nu är det ju i och för sig bara på mitt simpla fönsterbräde. Men ändå. Vackrast.
