Vi är i Paris. Imorse sov jag mig igenom blixtar och ösregn som smattrade hejdlöst på fönstrena. Jag sov mig igenom åska som mullrade, som den bara kan mellan tusentals husväggar. Jag sov mig till och med igenom en hel familj som vaknade. Och travade runt på de knarrigaste gamla träplankorna. En man och fyra barn som gick ut och handlade frukost. Det var först när dörrklockan plingade på trettionde försöket som jag vimsigt insåg att det inte var drömmen och speldosan på tivolikarusellen. Det var mina barn som kom med baugetter och croissanter från bageriet. Samtidigt ringde Kristo och sa Rise & Shine! men mest för att försäkra sig om att barnen var insläppta.
Och barnen är helt säkra på att stan blir galen om nätterna när det regnar på det här viset.. För de såg en film någon gång där tjuvarna blev med galenskap så fort det blev oväder här, så då måste det ju vara så. En katt i Paris, heter den föresten. Jag är inte helt säker på det där med galenskapen men de gillade den.
Jag skulle postat de här bilderna förra veckan men ni får dem nu. Eftersom jag varit så sömndrucken mest hela dagen. Mest lite som att lägga på tipshögen, ni är så många som undrar om Paris-tips.
Eiffeltornet vill man ju se, alla gånger och närsomhelst. Men sommarköerna är inget bra. Ta trapporna! Betydligt roligare och inga köer i jämförelse. Och billigare. Sen kan man alltid ta hissen allra högst upp. Om man vågar.
669 steg låter mycket men det är rätt skönt där inne, järn så långt ögat når.
Och man orkar ha springtävling ner.
Men då måste man äta många crepes med choklad sen. Fast såklart inte närmast Eiffeltornet för då kostar en liten pannkaka som något annat, något dyrt.
Påtal om att äta. Ibland krisar det ju något alldeles fullkomligt.
Men det finns många parkbänkar och man bara tar det närmaste i matväg.
Ni kanske minns Paris-Nomi. Det är samma visa i år igen. Förutom en sak – gissa vad?
Mat igen. Här har vi handlat fika på en väldigt härlig mataffär, på Le Bon Marche. Fast i år handlar vi nog annat än kakor där, för herre jisses vad det fanns gott. Jag handlade i och för sig inte någon kaka utan tabouleh och den var den godaste jag ätit.
Liv var chic.
Vi var i alla fall på väg till Jardin du Luxembourg. Maken till stadspark får man leta efter.
Fika.
När ni väl ser mig på bild ser jag ut som ett åskmoln men det var jag inte.
Det finns en lekpark där. Den kostar 20 kr per barn. Våra barn sa såhär efter ett par timmars lek:
– Alltså… Det här var nästan roligare än Disneyland…! Och efter ytterligare fem minuter.
– Jomen..det var det faktiskt! Så tänk 6000 kronor mot 80 spänn för att få ytterligare perspektiv på hela grejen.
Jag kan lova att vi höll med, parkbänken där i skuggan var perfekt medans de for runt som galningar i den inhängnade lekparken. Nya kompisar hittade de med.
Det var himla fint där.
Man kan segla med båtar, rida, spela tennis och vi kommer gå dit igen. Bara det slutar regna.
Först tänkte man ju lite som man gör. Paxa stolarna, innan någon annan snor dem.
Sen insåg man att Paris tänker på allt. Många stolar i alla fall.
En perfekt äventyrlig och alldeles härlig park.
Och med det var det punkt Paris 2012. Förresten, en grej till ju. Men de bilderna är i Sverige, så sen.
