Vi har fikat väldigt mycket här. Lite för att regnet har duggat eller fullkomligt öst ner eller varit allmänt opålitligt. Lite för snålblåsten. Men mest för att det är himla härligt att fika sig igenom en stad. Här var vi dock väldigt sugna på söndagsbrunch och trots att vi inget hellre ville än att kura inomhus så var det alldeles proppfullt därinne bland Morris-tapeterna. Åtminstone när vi började.
La Chambre aux Oiseaux är dock värt alla stopp i världen. För det är ett alldeles älskvärt litet ställe. Precis vid kanalen i 10e, på 48, Rue Bichat. Alldeles bortom Hotel du Nord, som är ett annat perfekt ställe att äta middag på. Och nu började jag minnas en sen januarikväll när snöflingorna yrde utanför fönstrena just där. Vi åt världens längsta middag och ville aldrig någonsin gå ut i vintern igen, för jag hade vårskor och ingen mössa.
Hursomhelst. På La Chambre aux Oiseaux var en alldeles perfekt söndagsbrunch. Fast jag åt en himlens god, dubbel, trippel eller jättehög macka.
Barn-brunch fanns det också. En jättegod som föll ungarna precis i smaken.
Tänk på det förresten, i Paris finns det nästan alltid speciella barnmenyer, trots att det inte alltid syns någonstans. Det är bara att fråga. Fast det är aldrig pannkaka och korv och sådant. Utan helt vanlig mat, precis som i resten av menyn, fast något mindre portioner. Men alltid stora ändå (inte särskilt stor skillnad faktiskt från de vanliga) fast hälften så billiga. Får inte riktigt ihop ekvationen där men så är det.
Här är det väldigt gott men isigt kalla vindar för att vara en juni-söndag.
Men då fick vi plöstligt flytta in!
Och nu kommer ännu en suddig bild på mig men ni fattar ändå väl, hur mysigt ställe?
Bara snällt, himla gott och här vill-vi-stanna-mest-hela-dagen-ställe.
Och en skön suck, tapeten. Pimpernel, William Morris såklart.
Och ingen brunch utan kaka.
Sen fanns det ingen hejd på lögnen.
”Det här är min första skiva, förstår ni barn…”
”Det här är min första skiva, förstår ni barn…”
Nomi verkar skeptisk.
Skissblocken och pennorna har varit med runt hela Paris.
Då kan man göra en prinsesstårte-teckning och lämna som tack för maten.
Så ska en regnsöndag tas.
