Ni som följer mig på instgram har ju redan sett vårt kaos till hem. Nu kan man ju lätt tycka att det finns värre ting här i välden. Men till saken hör att vårt hus är ju liksom lite mer än så här och röran har sin röda tråd, en trasslig, från vind till källare. Och ut i trädgården. Från smutstvätt till diskhögar. Och på det så finns det fyra sommarlovslediga barn. Med kompisar. Såklart. Som springer runt och härjar som man sig bör. Och en man som jobbar hemma och en Mokkasin-assistent. Och de sista är inte det minsta röriga av sig men ni fattar hur jag menar. Det här är inte direkt lugnet själv till hem…
Jag och Linn sitter precis bredvid varann. Jag har liksom tryckt ihop vårt 4-metersbord till ett jättelitet och placerat mig i fönstret. För min skrivbordsplats är ett hemligt projekt. Jag som egentligen inte är det minsta hemlig av mig har ju en massa hemlisar just nu. De poppar liksom upp när man minst anar.
Fast trots att det kanske egentligen är lite mer feng shui eller nåt att inte använda huset som studio så är jag så tacksam att det beter sig som en. Och trots att soffan ligger inknölad uppochner i min mans arbetsrum och det har sett ut såhär i veckor nu och att kanske inte alla uppskattar det som jag, så är det faktiskt väldigt schysst att ha en hemmastudio. Sådetså.
Och kolla, jag har köpt blixtar också. Som jag inte förstår någonting av och som jag inte kunde med att klicka hem på massor av dagar för att det kändes alldeles för läskigt. Men sen kom de och det var ju inte så farligt när allt kom omkring.
Och den där dagbädden, den har jag i affären sen ett tag tillbaka, det har jag ju alldeles glömt bort att berätta. Vi flyttar den ut i trädgården och in igen och den är lika makalöst lovely var den än står. Här är den i affären, läs lite om den vetja, det är inte som man tror.
Om man fokuserar så hittar man fina saker, så är det alltid. Älskar Lite Kalabalik-smyckena som också finns i affären. Mina bästisar som Lite Bonbon, i rosé och Lite Coachella. Och under där, i svarta asken, finns en megahemlis. Som nästan är för fin för att vara sann. Ett samarbete som ni blir varse om till hösten. Och nu såg jag att det låg en annan slags hemlis där, på vita pappret. Men så väl ser nog ingen vad som står där i allt det vita, men det är världens finaste saker som är på väg hela långa vägen från Amerikat. Egentligen är just det inte så hemligt när jag tänker efter, jag berättar det nog imorgon eller på måndag.
Men, suck, det finns åtminstone en plats dit ingen röra når. Där solen alltid skiner och dammråttorna är som osynliga. Där samtalen är lugna och där det råder ständig frid. Nu förstår ni väl att jag låtsas men visst ser det så ut? Ha en fin helg alla rara!
