Illustrations by Lovisa Burfitt
from the book Boken om Mademoiselle Oiseau
“Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue
des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor
Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar
huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles
alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite
snurrigt. Det ser ut som det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga iväg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.”
des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor
Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar
huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles
alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite
snurrigt. Det ser ut som det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga iväg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band.”
Förstår ni så fint? Det är såklart att ni gör. Magiska sagor förstår man alltid, kanske för att man behöver dem. Sådär varje dag behöver man den där lilla dosen av det magiska, det är jag högst övertygad om. Sådant där som gör att det glittrar till lite närmast hjärtat. Helt enkelt för det absolut jätteviktiga, att man aldrig någonsin ska sluta drömma.
Lovisa Burfitt har illustrerat och Andrea de La Barre de Nanteuil har skrivit. Boken om Mademoiselle Oiseau släpps idag och det är precis sådär vackert som jag tänkte. En saga om den nio-åriga Isabella som av misstag råkar hamna högst upp i huset en vacker dag. Och där på våning sex finns alldeles egen värld. En magisk. Och du det är Paris… bara en sådan sak.
Här hittar du finheten.
.jpg "drömmigt! 5")
Se den lilla filmen
och börja nästan gråta lite av Paris-längt…
och börja nästan gråta lite av Paris-längt…
