Stor kram till er och tack!
Tack för alla fantastiskt snälla hälsningar och grattis om Zara-projektet. Jag blir så jätteglad! Och barnen är stolta. Projektet är något av en dröm. Klä mina egna barn i fina kläder som de känner sig helt hemma i. Att sedan fånga stunder och ögonblick, då kan det inte bli så mycket bättre. Men också för att det är en stor utmaning. När frågan först dök upp så susade det till i magen och mest bara jajajaaa! Sedan kommer ju fjärilarna. Så är det alltid, själva efterslängen av det hela. Hjälp liksom, hur ska det gå? I ärlighetens namn, jag var supernervös.Man kan kanske inbilla sig att jag är modigast i världen men å nejdå, inte alls. Men trots det så är det ju precis sådant här jag håller närmast mitt hjärta. Det är de läskiga sakerna jag älskar mest, när det kommer till jobbet då. Och jag vet att jag alltid kommer säga ja om hjärtat känner så, oavsett om jag vet att jag kommer leva med fjärilar i magen precis varenda stund. Det är ändå de där fjärilarna jag behöver för att utvecklas så jag är tacksam att de finns.
Allt medans solen gör sitt yttersta för att gå upp
håller morgonen som bäst på att blåsa bort i någon regnig storm.
Men jag hittade bilder från Paris och nu har jag längt. I Marais, en tvärgata från Rue de Vielle du Temple på Rue des Rosiers finns de judiska kvarteren. Och där insprängt bland bokhandlare och bagerier ligger ett falafelställe. Vi sprang på det helt oväntat när det var väldigt mycket kris just då, matkris. Senare fick vi veta att stället var välkänt för sin falafel. Och om man tänker efter ringlade sig köerna långa.
I matkris funkar allt.
En trottoar kan vara det allra bästa för stunden.
Vi har ju gjort det förr så att säga…
Och på parisiska bakgator kan man skippa chic-heten för ett tag och slänga kjolen. Egentligen har hon varit iväg på ett toabesök på ett café i närheten. Mitt i middagen. Body och kjol är då en knepig kombo i dessa fall.
Asfalts-dojor efter miljoner av steg.
Vad är ert bästa trick när ni vill dricka ett glas rött, i skuggan, en varm eftermiddag i Paris? I lugn och godan ro. Vårt är att allid ha block och pennor i väskan. Alltid, inte bara i Paris.
Då kan man rita vad man gjort under dagen.
Som att äntligen käkat sina drömmars glass igen, med smak av ros.
Eller tävla i svåra ord.
Det går ut på att ens pappa funderar ut väldigt långa haranger. Som man på tid ska skriva ner.
Asch då! Det blev fel på kortbyxförlängarmaskin. Men det är sådant som händer.
Och sådär ja, nu försvann stormen också.
Hej sol och stilla vindar, stanna kvar nu, snälla.. Ha en fin lördag!
