Så där hopplöst förutsägbar. Som om det vore det enda jag levde för. Blommigt hit och och blommigt dit. Och affären blomstrar över. Någon sade att blommigt var bara tjejigt. Jag tyckte det var löjligt och provade världshistoriens rosigaste tapet på min man. Så jäkla fin, sade han, där vill man alltid vara, jag kommer sitta där alla dar. Jamen just så. Och sedan öppnade jag lådor av ordrar lagda för länge sedan. Tänk att jag hade glömt. De blommiga burkarna!
Och sådana där småpåsar man önskar sig. Fy tusan vad fina. Och så testade jag igen, nu på Charlie. Vill du ha de här påsarna med godis när du ska ha kalas? Jaa, sade han. Jag visste att jag hade rätt. Lite blommor har ingen dött av.
Så var det de där tygblommorna igen. De futtigt billiga. Om de saknar själkstumpen när du tagit väck dem från själva ”växten”, snurra lite garn om och fäst dem på så vis i niten.
Sådärja. Dagens sanning. Mer blommor åt folket. Alla folk. Världen blir vackrare på så vis. Och lite snällare, tror jag.
Och ja, sakerna kommer i affären en vacker dag och ganska snart.
