06.27 16:e juni 2014. Jag vet att det är fel. Det kanske är att överdriva. Men nu gör jag det ändå, jag hämtar raggsockorna. Och regnet smattrar mot rutorna och himlen är som natten. Kom igen sommar, vad hände nu?
Snacka om skillnad. Igår gassade solen och det var söndag.
Jag flyttade upp från källaren och slog in min sista Hemliga trädgården. Vi hade aldrig drömt om att vi skulle få slå in så många. Egentligen var pappret som vi hade tänkt använda hela tiden slut redan efter ett dygn. Men då vi lovat papper ända till midsommar så kände vi att det var ju fasligt många dagar tills dess. Så vi ändrade planerna och snyltade på alla lager vi egentligen inte fick snylta på. Men det var liksom den här boken värd. Och alla ni också. Men nu är det soprent så hädanefter, och fyra dagar kvar tills midsommar, så blir den vanligt paketerad. Men jag kan viska, vi har ett nytt och alldeles fasligt somrigt silkespapper… Och ni vet ju att vi har lite svårt att hålla oss ifrån bomullsbanden….
Frukost-trans.
Jag ska ha tusen, sade Nomi. Hur många ska du ha?
Riktigt tusen armband knöt de väl inte men ganska många.
Jag har uppgraderat, sade Viggo. Om sina trolltrick. Såklart intressant. Och sedan hade han lånat en bok om brygder och frågade om han fick låna ugnen. Men då var det något om äpplen som skulle torkas till små skrumpna huvuden…
Hjälpredan.
Ibland känns det som jag lever i en film eller något. Man har ingen aning om vad som väntar en bakom stängda dörrar.
Tur att det är snälla saker. Som söndags-SPA.
Och så lite jordgubbsinpackning på armarna.
Rummet luktade som ett enda stort bubbelgum.
Viggo spelar egentligen inte fotboll. Aldrig någonsin faktiskt. Därför blir man ju lite förvånad över den här synen. Och även över den vänskapliga fördelningen av fotbollsdojjor.
Jag kan inte plantera. Jag är den som lyssnar på ALLA råd och aldrig lyckas. Men vad säger ni nu då. En alldeles ordinär ros från Plantagen som planterades förra året i en gammal soptunna, utan hål i botten, utan bra jord och som aldrig någonsin blev sådär kärleksfullt omhändertagen. Knappt inte vattnad. Och som stod hela smällkalla vinter där på däcket. I sin soptunna. I blåst och regn och rusk. Och snö. Precis som den var. Och som helt plötsligt bara såg ut såhär. Fatta skrytet från min sida. Eller egentligen kan väl jag inte ta på mig någon ära alls. En bra ros helt enkelt.
Korvlunch med domino.
Efter lunch. Det här är stunder jag samlar på.
Vi älskar våra vindspel i bambu och kokos från For Good Luck. Handgjorda och lite egna från melodi till melodi. Vi vet, för vi har tre. Och ljuden är som sagan, som om det vore lite magi där under våra trädkronor. Inte sådär enerverande som de där som låter klingigt och falsett-artat. Utan bara lugnt och alldeles fasligt mycket ro.
Några läser. Andra bygger in poolskydd, som ser ut som något likt science fiction.
Under träden är alltid bäst. Skuggan, vet du.
Vill nästan väcka ungarna och läsa mera.
Det blev ett hopptorn!
