Jag tänkte ju att jag skulle vara snabb. Lättare och snabbare fix finns ju inte. Men ändå, först stod de hela förra sommaren lutade mot vårt hus. Med texten mot gatan. Såsom jag ville skylta med dem lite extra. Här bor de med stil liksom. Den här sommaren tänkte jag att själva fixet skulle ske i maj så jag ställde dem uppställda och sittbara på vårt pooldäck. Det var ju synd på så sköna solstolar att stå på vinden, där de hamnade när snön kom.
Sedan har de alltså stått där. De bra dagarna har de haft ett tyg hängade över sig. Till att börja med åtminstone. Men en sommar i Sverige är sällan utan blåst och bris. Så vi kan säga att 90 % av tiden har de stått precis sådär som till höger för tyget har flygit iväg med vinden. Och alla frågar lite försiktigt, ska de vara sådär? Njaee, säger jag, jag ska fixa dem jag ska bara…
Min syster man tyckte det var synd. På själva stolen. Blommigt liksom, när man kan få en feeling av Sällskapsresan på köpet. Lasse Åberg sådär närvarande varje dag. Tyget då, ”tapeten” från förra inlägget. En gardin från loppis, för några tior. Som bara fållades och häftades fast precis som fultyget. Och jag behövde bara ta den ena lyxigt nog. Och stolarna, typ gratis.
Nu hann jag ju bara den ena. Och det bådar ju inte gott med tanke på hur svårt det var att komma så långt. Men det är lördag. En lång och solig, så det ska nog gå bra.
