Det finns ingenting som inte går, enligt min man. Det är något hemskt befriande med människor som med en axelryckning påstår att det är väl bara att göra´t och sedan läser på, samlar information, vågar fråga och bara kör. Noll rädsla och noll ängslighet i sinnet. Nu känns ju poolbygge, allsköns renoveringar, terassbygge och så vidare (verkligen…) kanske lite större än just odling. Lite mer risk att göra hål i fasaden liksom eller bygga tak som ska hålla för snöiga vintrar och blåst. Men det är precis samma inställning. Nu vill jag odla och så gör han det bara. Så nu har vi massor av supergod potatis. Och tomater, chili, rädisor, kryddor, ruccola och jag vet knappt inte vad. Men växer gör det. Om jag var rik så skulle jag köpa honom ett växthus i födelsedagspresent om ett par veckor. Men förmodligen kommer han att bygga ett själv. Fast tänk vad härligt det vore om det bara stod där.