Han är så bra för mig.
Verkligen inte bara, för att han söndagsjobbar med mig som den självklaraste sak i världen. Och letar jättelånga lånepinnar i skogen.
Och gör allt det där andra som hör till. Som att bära och bära, först hit och sedan dit. Och sedan tillbaka igen för det var något med sluttningen.
Och fixa träd när inga finns. Och bygga tältläger och stoppa vinden, liggandes sådär på marken i hemlighet. I timme efter timme.
Och så nu då, 21.29 så var det färdigtapetserat, inför nästa jobb. Mitt jobb. Och det var inte jag.
Men det är verkligen inte bara därför. Inte alls bara därför.