2016, hej! Och tack 2015! Framför allt ett stort varmt tack till alla ni som läser Mokkasin. Era hälsningar, era mail och brev är som skatter. Jag är inte världsbäst på att svara, utan att det alls skulle vara meningen så glömmer jag. Men ni ska veta att era ord betyder allt för att den här bloggen fortfarande existerar. Ganska ofta så tvivlar jag, när tiden inte alls räcker. Men med er alltid så genomsnälla feedback så blir det hela genast betydelsefullt och jag förstår precis varför . Tack för det! Och det allra bästa 2016 till er alla!
Puss & en massa kärlek, Sofia
Vår nyårsafton var lugn och bara fin. Vi började dagen med att barnen fick en glömd julklapp. En låda full med böcker. Samtidigt som vi började vår tomteblossmani, visst är det fortfarande alldeles magiskt?
Vi lovar att återkomma med lästips.
För ovanlighetens skull snackade vi ihop oss om lite nyårslöften. Alla hade sitt eget lilla kort med sina egna funderingar. Spännande.
Jag lät kransarna från jul vara kvar och petade otippat nog in lite Brudslöja. Och nejlikor.
Sedan kom min pappa och mamma på korvlunch. Vädret var perfekt.
Lilly och hennes familj var redan hos oss. Och här hade hon börjat frysa efter att ha lekt runt i snön som äntligen har kommit.
Tomtebloss, igen och igen. Jag konstaterade att vår fasad är lite väl full med lämnade skruvar och spikar sedan diverse jobb…
Mamma skulle ta en bild på iskristaller som glittrade i solen. Tror att hon lyckades tillslut. Vår utegran har vi däremot misslyckats med. Den har kanske legat ikullblåst cirka 90 procent av juletiden. Och ni ser ju, när den väl står så är den sned som attan.
Som tur var rensade jag under vårt tak precis innan lunch. Tänk att man alltid ska vänta till sista minuten. Tre stora vaser blåste ner och gick i kras, i oktober… Sju pelargoner och en Dr Westerlund var kylbitna och inte så glada. Där stod en dörrkarm, en gammal dörr och en massa foder. Fem mattor och påsar med frusen blomjord. Sommargrejor och poolprylar. Och frusna tyger, massor av meter, från golv till tak. Fast nuså, ordning och reda. Det enda som stör mig är alla löv som jag skulle krattat ihop. Det lär ju komma fram i tö. Och hellre plötsligt snö.
En korvlunch funkar även på nyår.
Lilly hittade varmaste stället.
När vi värmt oss inne och timmen blev alldeles blå gick Nomi och jag ut för att fotogrefera lite tomtebloss.
Vi kunde hållt på i evighet.
Precis lagom fyrverkeriaktigt.
Såklart gjorde vi jättegod middag. Sashimi till förrätt, torskrygg till huvudrätt och Glace a four till efterrätt.
Charlie och fyrverkerierna.
Fyra barn som håller på att hungra ihjäl.
Tillsist var det middag. Fast efterrätten serverades 2016. Varför blir det alltid så?
Första nyåret för värdens sötaste Evianne.
Och nyårsdag. Känner mig tacksam. För det allra mesta. Och ser fram emot 2016.
Det känns som ett modigt år. Och så måste det vara ett snällt. Det är hög tid för det nu.
