Jag har länge funderat på hur jag ska dela med mig av möten och samtal. Det är så många härliga människor som korsar min väg och med dem en massa sköna historier. Om det ena och det andra. Ni vet över fikat sådär. Älskar ju själva samtalet. Så till den milda grad faktiskt. Kanske är det just därför jag aldrig är i tid någonsin, jag har så lätt att fastna. Men det gör jag liksom gärna. Så från och med idag har jag en ny kategori här och kallar den TABLE STORIES. Den kommer inte följa något mönster mer än att den grundar sig i det vi pratade om just då. Ni kommer inte få en hel massa info och fakta. Såklart går det bra att ställa frågor om man undrar något. Det är inget hemma hos och heller ingen intervju. Det är inte heller sju snabba. Det är helt enkelt ett litet utdrag ur något som satte extra glans på min dag. Och det är verkligen inte så att ett möte hos någon aldrig blir ett möte igen. För så är det ju inte i verkligheten heller. Vi börjar hos Linn. Linn är min allra bästa kompanjon i företaget Mokkasin och jag blev inbjuden på frukost dit häromdagen. En helt vanlig måndagsmorgon.
KÖKET “Äntligen ett kök! Det tog sådär 3 månader med kylskåp i vardagsrummet, diska i handfatet och större grytor i badkaret. Inte särskilt avancerad matlagning och väldigt många bjuda bort sig på middag. Fast mest hos mamma och pappa. Då och då var det som det aldrig skulle bli färdigt. Nästan som om man vande sig. Köket är på samma plats och egentligen inte en millimeter större men 90-talsfeelingen är bortblåst och även överskåpen. Tror att det känns som jag tänkte mig. Å andra sidan tänker jag mest på att äntligen ha ett kök igen. Jag gillar nämligen känslan av ett kök. Dröjer mig ofta kvar med flit för själva känslan att bara sitta där. Inte så att jag går och sätter mig där helt plötsligt men att landa efter en måltid är fint.”
FRUKOST “Kan längta efter helgfrukosten. Inte för att vardagsmorgnar inte är viktiga men kom igen! Vilken vanlig människa hinner med stordåd till frukost innan dagis och skola och påklädnad och leta efter saker. Då blir det ju det enda viktiga för stunden. Eller som innan barnen, vid mina år i Florens, en stark espresso på språng och något sött som en brioche con crema. En fylld croassaint med vaniljkräm. Det var jättegott. Som en quick fix efter alltför sena nätter. Ibland tog vi den helt nybakad om småtimmarna, precis innan man gick och lade sig, precis då bagarna hade börjat sin arbetsdag. Numera däremot längtar jag till helgfrukosten, som sagt, sådär vid 10-snåret. En bra frukost om helgen sätter tonen på hela helgen. Bröd är viktigast, ett gott. Och te. Det behöver inte vara en mängd av saker , hellre få men väldigt goda saker. Tänk om hotellen tänkte likadant. Istället för ett överdåd, några få riktigt drömgoda saker. Jag minnas sådana där enkla frukostar som den när vi var i Paris, det var kanske den allra minsta frukosten men ljuvligt gott och sedan gjorde ju staden utanför fönstret sitt till.”
BORDET “Älskar vårt bord. Det har hängt med sedan jag var ett litet barn. Det har en liten och alldeles perfekt låda i underkant. Minns inte alls vad vi hade i lådan när jag var liten, fast nu har vi barnens ritgrejor.”
ODLA “Jag drömmer om en gammal äppelträdgård och klängväxter. Fast inser ju att jag kanske når halvvägs dit efter grundförutsättningarna i vår trädgård. När vi flyttade hit var det gammalt skräp bara. Men jag tänker att det tar år innan man ens är i närheten. Jag älskar ju blommor med torpkänsla som rosor, vallmo, lupiner, stjärnflocka, löjtnantshjärta, akleja, astilbe och pioner såklart. Och syrén och doftschersmin. Så älskar jag ju stockrosor, det är ju giftiga men ändå. Har ju massor av blå riddarsporre också. Och faktiskt hellre blommor än ätbart. Om jag måste välja.” DUKEN “När min mormor gick bort så fann vi, en av henne, broderad duk. Den var inte alls särkilt stor men så himla vacker. Full av sommarblommor. Min moster önskade den som minne och såklart fick hon den. Min mamma fotograferade av mönstret och broderade en likadan till mig som jag fick i julklapp. Fast tio gånger större. Tänker på sommar och en typisk kafferepsduk. Den ska rullas upp på den här rullen, sedan slår man papper om. Vet du att man ska förvara dukar så?”
HANTVERK “Jag har inte förstått förrän nu, när man är äldre, hur vissa saker har påverkat mig. Alla mina barndomssomrar uppe i Lappland, du vet exakt där de spelar in i reklamen för Fjällfil, var mamma, moster och mormor bland hundratals näverprojekt. De i bikini på gräsmattan med alla beställningar som trillat in under vinter och vår. Det tillverkades korgar, väskor, blomkrukor, ryggsäckar, julstjärnor, amplar, nävertofflor, lampor och ja allt. Precis allt du kan tänka dig i näver. Det var näversaker precis överallt. Morfar hade nära kontakt med själva skogsägaren, man får ju liksom inte bara gå och hämta näver hursomhelst, så varje vår tillredde han nävret efter konstens alla regler. Och pappa och morbror hjälpte sedan till att rensa allt näver. Alla hjälpte till. Mitt bästa var att rensa limmet, det doftade så himla gott. Men det var liksom inte bara näverprojekt. Det stickades och växtfärgades så pass att vi barn storknade av lukten. Och broderades och vävdes trasmattor. Helt hysteriskt faktiskt. Trasmattelagret min mormor lämnade efter sig var helt makalöst…
… Min farfar var också otroligt begåvad inom hantverk. Han arbetade i trä och var helt otrolig på att svarva. Alla kvinnor i hans närhet bar halsband med hans handsvarvade pärlor. Och armband, du vet sådana där träarmband som var vanliga på sjuttiotalet. Han hade alltid massor av olika träslag hemma, för de olika skiftningar i färgerna. Minns verkligen de där perfekta små, små träpärlorna och farfar i sin snickareverkstad, där i huset på Falster i Danmark. Du vet besticken jag har, de har han gjort. Kanske tänkte jag inte på det som barn men det har helt klart präglat mig. Jag har ju alltid haft hantverket nära, alla runt omkring mig har skapat själv. Så jag tänker att det påverkat mig om vad jag uppskattar och tycker är vackert… Och det egna skapandet, viljan att skapa själv. Har du sett alla små skålar som barnen drejat tillsammans med mamma? Och en sko är det visst.”
PIANOT “Du och jag spelade ju hos samma pianofröken, Ingegerd. Minns kontrasten när jag började spela hos henne. Innan hade jag ju spelat i den kommunala musikskolan, där satt man ju med lurar och spelade på elpiano i ett fult rum. Och sedan kom man hem till henne. Skulle älska att komma hem till henne idag! Flygeln stod mitt i vardagsrummet och det var fullt av pelargoner överallt. På piedestaler, på blombord och i fönsterbrädena. Och ljusa spetsgardiner. Och små sittgrupper med finstolar och småbord. Och en godisskål i glas på ett av de små runda borden. Med karameller. Sådana där kuddar i pärlemorskimrande pastell. Hon hade alltid klänning eller dräkt. Med smalt skärp i midjan. Och inneskor med klack som lät när hon gick över parkettgolvet. Och vackra ringar som syntes extra bra när hon spelade. Så fin alltid. Tänker att hon var en gammal dam redan då på den tiden, å andra sidan var det inte jättelänge sedan jag hörde att hon gått bort.”
TAPETER “Har alltid tyckt om tapeter. Men aldrig kommit till skott. Inte helt enkelt att välja, det finns ju så många vackra. Men kanske blir det som en uppenbarelse när man väl hittar rätt. Att man känner i magen att den här kommer att bli perfekt. Tapeter är lite som gjort för vårt hus. Det är ganska små rum och ingen spatiös takhöjd men det gjorde det mjukare och varmt. Och liksom som ett lugn satte sig i väggarna. “
Sofia bor med man och 4 barn i ett hus i Sörmland. Hon är bloggare, fotograf och stylist, håller i workshops och gör uppdrag inom PR, inredning, kostym och scenografi. DIY ligger Sofia varmt om hjärtat och hon väljer, så ofta det går, att använda sig av vintage och remake. Bloggen är en salig blandning av sådant som korsar hennes väg, i stort och smått.E-mail:
sofia@mokkasin.comInstagram:
@sofiaatmokkasinNumera hittar du bloggen Mokkasin här