Nu är jag uppe på natten igen och har sån råångest för att jag ska åka iväg från mina små. Allt är packat och klart och jag har precis gått rundan till alla fyra och pussat och snusat på dom. Det kommer att gå fint både här hemma och där borta. Men oj vad det hugger till i magtrakten och bröstet när jag tänker på att jag ska vara borta, från familjen och Borstahusen. Speciellt när det är så härligt och soligt och grönt och väldoftande ute. Nu låter det som att jag ska resa bort flera veckor. Det ska jag inte. Men sex dagar är länge nog. Vi hörs nästa gång från Istanbul! Kram
