Inte nu i fredags men förra veckan igen var Fredrik i Dublin med gäster under Sveriges fotbollslandskamp. Han stack iväg redan på onsdag kväll och i samma stund som han gick utanför dörren började jag få en antydan till spänningshuvudvärk. Och jodå, den satt i hela torsdagen, jag befann mig som i ett töcken när jag skötte barnen, fick iväg Ella till skolan, gick med Petter till förskolan och sedan hem med alla, fixade mellanmål och kvällsmat. Jag tuppade av i soffan emellanåt och gick på migräntabletter. Min fasa var att på fredagen behövde jag ta ett möte nere i Malmö. Jag var tvungen att planera för att ta med både tvillingarna och Ella. Petter kunde bli hämtad av farmor. När jag vaknade på fredagsmorgonen visste jag liksom inte riktigt hur det skulle gå. Spänningarna hade visserligen lagt sig något, jag stretchade loss lite och tog en huvudvärkstablett. Och tack och lov, det hela släppte.
Nere i Malmö väntade Lindas tyska Au Pair-tjej som skulle valla runt barnen på Emporia när vi hade möte. Är så stolt och full av beundran över min stora Ella som utan problem traskade med Caroline, assisterade henne och hjälpte till med småbröderna. På enbart engelska. Hon kan inte alls många ord, ännu färre meningar, men hon tyckte det var spännande och roligt, och hon bara fixar det. Är totalt orädd att ta för sig. Älskar att hon är det.
Efter mötet åkte vi till kontoret och hade en snabb avstämning innan vi allihop gick ut på after work i det fina vädret. Det ingick inte riktigt i planen från början, men eftersom allting flöt på och Charlie och Svante somnade gott i vagnen så fanns det liksom ingen anledning att inte stanna en liten stund. Tur vi gjorde det. Det var alldeles ljuvligt i solen och en perfekt avslutning på den veckan. Nu har den här veckan startat, känns bra det med! Kram till er
