Så kom stormen och på grannens hustak stod pannorna uppe på taknocken rakt upp. Fredrik hann hem och vi hann snabbt säkra bakgården och bära in olivträdet. Och nu känner jag att det får stå kvar där och samsas med vagnen och alla tusen ytterkläder hela vintern. I brist på växthus så fungerar den bakre hallen fint med vårt glastak. Jag hoppas så innerligt för Krickelins skull att hennes vackra växthus fick stå kvar för Simone.
