Fredrik var borta förra helgen. Sen kom han hem och var hemma förra tisdagen. Sedan drog han igen. Och kom hem först igår. Puh vad det har varit svettigt. För honom ja, eftersom han varit i Dubai och haft 150 personer på ett stort event. Men mest för mig (tycker jag) som skött hela ruljansen här hemma. Med nattpass med bebisar och planering av utklädnad, dansträningar och varma kläder inför Spökafton. Och allt annat. Visserligen med STOR support och hjälp av pappa och mamma. Men min kollega och VD Linda har också varit iväg på höstlov på andra sidan jorden. Så yttersta ansvaret har varit mitt, både för barnen och våra projekt på jobbet. En natt skrev jag till Fredrik att aldrig mer, aldrig mer får det bli så här. Jag måste kunna tänka klart och vara skarp i min hjärna på dagarna. Något som kräver stor anstängning när man inte får sova på nätterna och har tokansvar för att alla får med allt och är på rätt plats i rätt tid. Därför var det skönt att släppa allt ansvar och få sticka iväg till Köpenhamn med älskade Chant, Susanne och Nina lördag till söndag. I söndags var jag och Chant och såg utställning Arctic på Louisiana. Dagen innan var Fredrik ute i öknen. En kontrastrik helg. Men nu är han hemma och det är så otroligt himla härligt och skönt. Inte bara för att han nu har tagit tillbaka huvudansvaret för logistiken i vår familj. Utan för att jag verkligen saknat honom. Bra ändå. Att vara nyförälskad i sin man.
