Så fint med människor som känner en tycker jag. Även dom som man inte själv tycker känner en särskilt bra, men som ändå verkar veta och prickar precis rätt. Två böcker jag velat läsa: Amanda Svenssons Välkommen till den här världen och Mia skäringers nya bok. Och en tredje: Underjordiska timmar. Bara namnet får mig att extremt mycket längta efter den där känslan som en bok kan ge när det blir rätt. Så som jag känner med Sputnikälskling, Vad jag älskade, Prioritaire.
Och koppen. min nya favorit. ska dricka kaffe ur den jämt.
Tårar i ögonen fick jag av min fina fina mammas julklapp till oss. En bok om P. Bilder från nyfödd fram till nu. På honom. Hans favoritleksaker och dom människor han har närmast omkring sig. I en tid där man samlar på sig tusentals digitala bilder i datorn men inte ett enda framkallat, blir detta bland det finaste jag fått.
Ps. Tänk att vi går mot ljusare tider. Snart är vitsipporna här.