Nu ska P börja på dagis om några veckor. Vi var på informationsmöte idag och det verkade så bra. Tänk att lämna bort honom så där plötsligt. Det blir en övning. Jag tror det kommer bli jättebra för honom. Nu härmar han allt man säger. Säger precis och vasst, varmt och starkt och andra helt otippade ord. Oblygt går han fram och charmar alla främlingar. Alla säger att han är så glad jämt. Han är det bästa jag vet och jag skulle vilja skriva alla fina ord jag kan – samla mina bästa minnen, låtar och sånt som påminner om tiden som är NU i en sån här magiskt söt liten väska och spara tills han blir större. Hennes idé.
