Jag har visst hittat min plats här. Glasverandan är på dagtid landets lugnaste plats. På kvällstid sitter dom vuxna här och dricker vin, medan dom större barnen spelar spel och dom små förhoppningsvis sover.
I morse var vi uppe vid 6-tiden redan och åt tunnbröd på farstutrappan. Jag kan inte sluta fantisera, när jag är här, om vad jag skulle göra med huset om det var mitt. Om vår egen familj bodde i det jämt. Hur vi skulle måla om och kasta ut. Vilka tapeter vi skulle spara och var de finaste möblerna skulle stå.
Vilka otroliga hemligheter och skatter det finns i det här huset. Fem vackra kakelugnar. Bara det liksom.
