Ena stunden funderar vi på att gå till sjön och bada. Nästa sekund är himlen helt svart. Och vi tänder i kakelugnen istället.
Jag vet inte om det är tänder. Eller om det är alla nya intryck. Om det är allergi eller mardrömmar. Men han sover oroligt och gråter på natten. Och jag ligger så nära honom det bara går och luktar på hans hår. Struntar i att allt är obekvämt med min stora mage. Han är så besatt av att vara med farmor på dagarna, att dessa små stunder får vara alldeles mina egna.
Och människorna här. Dom är så bildade. Pratar om saker och berättar. Kan så mycket om så vittt skilda saker. Jag suger in och lär mig. Och så drar jag mig undan. Längtar efter dom som liknar mig;
Pratar på ett sätt jag känner mig hemma i.
Dom som tänker i bilder, i ord.
i känslor och stämningar.
Inspireras.
Inspirerar.
Där ett ögonblick kan vara in i själen sorgligt och ändå ge någon form av lycka. Dom som frågar och vill veta, på riktigt, verkligen.
Hur det är inuti?
Pratar på ett sätt jag känner mig hemma i.
Dom som tänker i bilder, i ord.
i känslor och stämningar.
Inspireras.
Inspirerar.
Där ett ögonblick kan vara in i själen sorgligt och ändå ge någon form av lycka. Dom som frågar och vill veta, på riktigt, verkligen.
Hur det är inuti?
