Tack för era kloka genomtänka tankar i förra inlägget. För att ni tar er tid
och förmedlar era erfarenheter. Det gör mig otroligt varm i hjärtat.
Och visst vet jag innerst inne att det blir bra. Så klart att det blir.
Just nu blir det kanske lite mycket vemod och livsfunderingar här,
men jag tänker att ni som läser förstår att det är en fas.
Just nu.
En stor förändring på gång. Hormoner och för lite sömn.
Men det är klart att det kommer bli hur fint som helst.
Jag är ju också otroligt förväntansfull,
nyfiken
och lycklig
inför det som väntar.
Nu åker vi till landet över helgen och kurar i raggsockar framför kakelugnen.
Det blir också fint.
Trevlig helg <3
