Jag är så tacksam över att han kan komma hem från jobbet och utan att blinka stoppa ner
båda barnen i vagnen och gå en lång promenad. Att han förstår att snart,
snart exploderar mamman om hon inte får vara i fred lite.
Idag har jag mest känt mig arg, irriterad och gråtig inombords. Och kameran blir nån slags
flykt, samtidigt som den ger mig ännu mer dåligt samvete. 123 bilder blev det, fast jag helst av
allt skulle vilja ha ro att bara sitta på golvet och leka.
Men att duka fint med luftballongsporslin och göra mangosmoothie kan lindra känslan lite.
Att liksom försöka göra det trevligt och se dom små sakerna och samtidigt berätta
hur mycket jag tycker om dom hela tiden, alltid.
Och bilteckningar och tejp i sängen är ju ganska härligt ändå, eller hur?
En rolig grej med den här dagen är att kartan snart är på scanning. Den var bara
så in i norden väl inramad att jag knappt kunde med att öppna den.
Men nu står den här och väntar och jag blev ännu lite mer förälskad i den
utan ram faktiskt.