Idag har jag fastnat lite i tankar om tid.
Dom vackraste texterna hittar jag hos Tuva Minna Linn igen och dom dröjer sig kvar.
Ett år gick så fort. Hon var så liten nyss. Nyfödd som på bilden och jag så trött och stolt.
Det fanns en tid då vi tänkte att hon skulle heta Lola om det blev en flicka.
På söndagen fick vi barnvakt för att se Känn ingen sorg och jag fastnade kvar
i någon gammal känsla från förr. Den var underbar.
Jag känner lite panik över att jag inte skriver mer. Fångar alltihop som händer nu.
Istället kokar jag kaffe igen och kollar färger och tapeter.
