Trapporna upp var läskigt sneda och smala men väl uppe var vi väldigt nöjda. Vi flyttade bordet till fönstret och där fick det stå kvar sen.
Nina är en tedrickare och jag längtar alltid efter morgonkaffet. Frukost är över huvudtaget något av det bästa jag vet, och att äta den i en gammal våning i Marais är så klart inte fel…
Här är jag en annan morgon. Jag älskar när lugnet får vila över den där morgonstunden innan allt drar i gång, och vi lät verkligen bli att stressa dessa dagar. Fasaden utanför med alla små snidade franska balkonger… jag skulle kunna sitta där och titta resten av dagen så vackert det är.
Sånt här gillar jag som sagt.
Och jag har förstås en hel hög med bilder att redigera och saker att berätta, men usch vad min kropp varit ur balans idag.
Istället för att hämta barnen direkt efter att vi landat var jag tvungen att åka hem och bädda ner mig… och nån gång vid 15 hittade jag en smulig croissant i väskan och gjorde min första kopp kaffe.
Och jag måste bara visa dom här skrivböckerna som var gratis till alla skolbarn i Frankrike på 60-talet. Jag ångrar nu att jag inte köpte med mig fler av mannen på gatan. Snart finns ett begränsat antal ex i shopen…
Nu kryper jag ner bredvid lillan. God natt och fin söndag
