Jag vaknar alldeles för tidigt och tar en promenad medan staden vaknar, plockar med hundkex och syréner. Allting tycks gå så långsamt, varenda rörelse tar längre tid och jag tänker på storebrors blick genom spårvagnsfönstret – med utsträckt hand ville han ge mig en sten, precis när dörren gick igen framför. Lillasysters hårda kram och snoriga kind mot min axel. Jag tänker på Honom, på Henne, på Dig. På tiden det tar och hur vi kommunicerar. Tänker på allt jag vill skriva och förmedla, en gammal vän i en annan stad och tid, hur mår hon nu? Försöker att lyfta blicken så att detta Nu inte blir för övermäktigt, och samtidigt rikta blicken mot en sak i taget, så att det inte svämmar över. Idag är en sådan dag.
Mest ville jag ge dig ett fång med hundkex och hoppas att dagen blir Din <3
