Jag vaknade tidigt och tassade ut i morgongräset istället för att blunda och somna om. Precis där jag bor finns den vackraste parken och jag visste att jag behövde komma dit för att andas in en ny känsla.
Jag somnade med en sorglig känsla inombords. Jag gör ofta det när jag kommit hem från någonstans. Saknaden efter honom och henne, att kunna smyga in och pussa deras pannor och stoppa om dem. Eller att bli mottagen och omfamnad när man kommer innanför dörren.
Lillan skickade blommor till mig igår via mms (med hjälp av sin farmor). Ett handfat fyllt med vatten och flytande växtlighet i alla sorters färger. Finaste lilla hon. Hon är så lik mig, vill bara hålla henne nära
Nu.
Är den allra vackraste tiden på året och jag försöker andas in den. Låta alla känslor vara som dom är.
Måste samla ihop mig och cykla till jobbet nu med den vackraste sången i mina tankar.
